Acceptans är första steget till ett helt liv!

Jag sitter i skrivande stund och funderar på detta med att lära sig acceptera saker
 som sker och inte sker runt omkring.
Många gånger så råkar vi ut för tråkiga händelser, där vi blir både sårade och svikna.
 Men ändå så puttrar livet på i sin egen takt och ofta tänker vi inte dagligen på det,
 utan bara åker med så att säga.
Jag har stött på många människor vid olika tillfällen som förklarat hur dåligt dom blivit
 bemötta av sina medmänniskor där dom t om blivit sårade och hur dåligt dom själva mår
och har mått i flera år, pga detta.
Om man skulle jämföra livets prövningar med en motorväg,
ja då skulle jag ha kört av vägen ett antal gånger, då mitt eget liv går alldeles för fort ibland,
eller snarare alltför ofta.
 Men jag vet innerst inne att jag får skylla mig själv,
för jag har ansvaret för mitt eget liv.
Men förhoppningsvis ska väl även jag lära mig att växla ner:-)

Många gånger i mitt liv, så har liknande situationer dykt upp om och om igen
och det har ibland varit rent olidligt jobbigt.
Ja lite gnäll är väl tillåtet att ha med på sin egen hemsida?:-)
Jag är ju trots allt människa också.
Men dom gånger som problemen hopat sig över mig som ett moln,
så har jag försökt att fånga känslan av att allt inte ÄR så nattsvart som det kanske verkar.
Det är inte lätt och det tänker jag inte påstå heller,
för våra hjärnor samlar ju ihop all information som strömmar runt i kosmos
och försöker att få något vettigt ur det.
Så det vanliga brukar ju bli att hjärnan signalerar att det är jobbigt just nu
och beställer ett angrepp på problemet,
med andra ord så vill hjärnan ha något att pyssla med,
så då börjar den att vända och vrida på problemet,
och av egen erfarenhet så kan detta projekt hålla på i flera år.
 Det brukar rekommenderas av läkare mfl att ta itu med problemet på djupet
 och visst kan jag hålla med om det, men inte alltid, det beror naturligvis på problemets art.

Tänk om man bara kunde rycka på axlarna åt vissa problem och låtsas som det regnar istället,
vad enkelt livet skulle bli då:-)
 Men vem är det då som bestämmer om ditt liv ska vara enkelt eller inte?
DU och bara du själv kan bestämma över hur jobbiga dina problem ska vara och ingen annan!
 Vi har ju blivit skapta med en fri vilja, eller hur?
Då är det inte heller svårt att förstå att denna fria vilja även ska användas till något.
 Varför då inte till ett ändamål som detta jag skriver om?

Jag har under mina år blivit medveten om att det som gynnar oss själva mest när andra
får oss att må dåligt på något vis, är att bara låta det rinna av en och att börja ACCEPTERA
att alla är olika i denna dimension.
 När man kommit så långt att man kan känna av acceptansen av hur andra bemöter en,
då har du själv påbörjat din inre resa emot ett helt liv.
Ur acceptansen kommer förlåtelsen och vi ska ju förlåta varandra,
 eftersom INGEN är värd mer än någon annan!
 Men glöm inte att även förlåta dig själv.
Många gånger kan det som vi vet vara svårt att förlåta andra,
så varför inte helt enkelt börja med att förlåta dig själv?
När du känner dig till freds i din egen kropp, då kan du även börja förlåta andra.

Jag känner inom mig väldigt starkt att det är pga att JAG inte kunnat acceptera situationer
som återkommit i mitt eget liv, utan klängt mig fast vid problemen,
som gjort att dom också återkommit.
Så egentligen så skulle jag vilja säga så här i 3 steg:

1. Inse fakta över situationen
2. Acceptera situationen som den är
3. Släpp taget om situationen

Ju förr vi lär oss acceptera att livet är som det är med alla människor som korsar vår väg,
desto snabbare försvinner problemet.
Tänk vilken rekordsnabb global fred vi skulle kunna få om alla tänkte på detta vis
och verkligen kämpade med detta! :-)

ONE
UNITED
NATION!