Andevärlden

Jag blev rätt snopen första gången jag skulle prova uppkoppling 
mot andevärlden tillsammans med Micke.
Det lyckades, mot min förvåning. Jag kände igen en del bitar av ”hur man gör”, 
och kom ihåg en natt runt ett nyår, när jag var i ett tidigare förhållande.

Vi satt och tittade på TV, när jag helt plötsligt började få krypningar i hela kroppen 
och som att ”någon” envist påkallade min uppmärksamhet. 
Det var nästan så jag kunde känna hur någon stog och knackade på min axel.  
Jag försökte slå bort det, gick och gjorde kaffe och satte mig på nytt för att titta på TV.
Men den ihärdiga känslan fortatte. Så jag sa till min dåvarande sambo,
 att jag går och sätter mig och mediterar. Jag satte mig och började.

Då dök det upp en flicka på ca 15 år. Hon var ljushårig, hade lockigt hår bla.
Sen började det dyka upp en massa bilder, som fick mig att börja tänka på min syster. 
Jag försökte slå bort det, eftersom det var meditera jag skulle göra. Men det hjälpte inte.
Flickan visade mig en teckning som syrran ritat, på sin egen dotter, som hon mist.
Jag började fundera på om det verkligen kunde vara, 
just den flickan som jag själv var moster till? Jag hade aldrig fått se henne i livet, tyvärr.
 Så jag tänkte,,äsch, vad kunde det skada om jag testade och låtsades att det var på riktigt.
 Så jag bad flickan att framföra sitt meddelande, om hon hade ett.

Hon visade mig då en mörkblå glasflaska, den hade en guldfärgad kapsyl
 och uppepå kapsylen var ett svart nyckelhål målat.
Jag fattade inte ett dugg. Men det spelade ingen roll för mig,
 för jag tyckte det enbart var häftigt, så jag bad om mer.
Jag frågade bla om hon hade varit hemma hos syrran?
Hon svarade,” Ja, när lampan åkte ner”?

Sen fortsatte det med lite ditt och datt, och efter ca 15 min,
(som jag trodde att jag suttit) gick jag ut och fortsatte kolla på TV. 
Det visade sig, att jag sutti i närmare 1 timme!? 
Tiden hade bara runnit iväg.

Så dagen efter, så ringde jag upp syrran och berättade vad jag varit med om.
 Hon och jag kan prata om allt och på vilket sätt som helst, utan att bli upprörda. 
Så jag gasade på och berättade.

Det där med flaskan, fick hon till, att hennes svärmor hade ju samlat på prydnadsflaskor, 
när det gällde lampan som åkt ner, tyckte hon det lät som det skulle stämma in på, 
när hennes ena katt vält omkull en bordslampa.
Men jag kände mig inte nöjd. Det kändes för ”fjuttigt” enligt mig själv.
 Men vi avslutade samtalet.

Efter ca 2 dagar, så ringer det på telefon.
Jag svarar och hör i andra änden,, ”sitter du ner”?. Näe, det gjorde jag ju inte.
Det var syrran som ringde och jag undrade vad som hänt, eftersom hon frågade om jag satt ner?
” Jag och pojkvännen har varit till Västerås idag. Vi gick in på mitt favoritfik och skulle fika. När han plötsligt pekade åt ena hållet. När jag tittar dit,,vad tror du jag får se”?, frågade hon. Ingen aning, sa jag, berätta!! ”Jag fick se en mörkblå glasflaska, med en guldfärgad kapsyl, men eftersom jag är så kort (ungefär 160 cm) så var jag tvungen att be killen bakom disken, att lyfta ner den,,,sen tog hon ett andetag och fortsatte,,”den hade ett svart nyckelhål på kapsylen”!

Sen började hon grina och det gjorde jag med. Det var en sån otrolig känsla som for igenom hela kroppen, så jag har svårt att hitta ord. 
Tanken som snabbt slog mig var,,Det var på riktigt,,,
jag hade verkligen fått kontakt med syrrans dotter!
Vilken lyckokänsla det var. Hon började undra vad som mer skulle visa sig stämma. 
Det skulle ta drygt 2år innan vi fick svar på det.

Hon och en väninna hade åkt till Stockholm på ett föredrag, som handlade om andevärlden. 
Det skulle hinna bli sent innan hon var hemma igen. 
Hon ringde mig dagen efter och sa,, ” det var så konstigt, när jag kom hem, så hängde min kökslampa i bara sladdarna?”,,
Jag undrade om den hade slagit emot bordet och gått sönder? 
”Nej, det var precis som om den bara hade åkt ner”,,,
Då slog det mig!! Hallå,,sa jag,,kommer du  ihåg vad jag berättade om, när din dotter skulle ha varit hemma hos dig? (Det var ju tur att jag redan på den tiden skrev ner meditationer och dyl, så jag kunde läsa upp det för henne) ”Nej, jag kommer inte ihåg exakt” sa hon. 
När lampan åkte ner!, påminde jag henne. Det gick ytterligare en våg igenom kroppen. 
Det samtalet slutade på samma sätt som det förra. Vi båda grinade av lycka! 
Jag kände bara mer och mer, att jag ville utveckla det här. 
Det var så fascinerande att jag inte ville eller kunde lägga det åt sidan.

Envis som synden, så ville jag inte inse att jag skulle behöva gå en massa kurser, för att lära mig. Så eftersom jag hade lärt mig Reiki, där man kan skicka situationhealing, så gjorde jag det till mig själv.
Den innehöll, att kunna lära mig uppkoppling emot andevärlden ordentligt, att det skulle dyka upp en kurs i staden där jag bodde, eftersom jag hade mina barn boendes hos mig och kunde bara komma ifrån varannan helg, den skulle nära nog vara gratis, sen klämde jag dessutom in, att jag skulle få träffa en likasinnad man, eftersom jag och mina barn var på väg att flytta ifrån den dåvarande.

Det dröjde drygt 5 mån, innan jag träffade Micke. Vi träffades och fikade och pratade om kurser och andevärlden och om oförklarliga händelser vi varit med om. Det visade sig också, att han hade hållit kurser i healing och cirklar i medial utveckling. Det sa Klick, efter ett par träffar, och så blev min situationshealing besvarad!
Idag är vi gifta!

Ytterligare bevis på att man verkligen får det man ber om!! :-)