Här kommer jag skriva mina egna frågor som jag undrar över och även de svar jag får från bl a guider, änglar mm.
Kanske även du hittar svar här på dina egna frågor?
 Denna sida kommer fyllas på vartefter det dyker upp nya frågor och svar.

Vilket är mitt syfte i detta liv?

Egentligen behöver du inte kalla det för syfte, utan snarare att försöka nå målet, där själen och den fysiska DU, lever i samklang med varandra. 
Varje själ besitter en storslagen visdom, som den försöker få upp till ytan, så att säga, eller enklare förklarat till ditt medvetande, som i sin tur medför att du handlar utefter den inre känslan. 
Du kan likna den vid din inre navigator, som sänder signaler till din hjärna, som omvandlar signalen till handling. 
När handlingen stämmer överens med signalen, då upplever du djup harmoni och själen och din fysiska verklighet tar ett steg närmare målet. 
Ett steg närmare den kravlösa kärleken. Att nå fram till den kravlösa kärleken, är inte alltid lätt, eftersom det yttre påverkar en hel del och du reagerar på ett fysiskt sätt. men det är heller inte där du ska söka efter den.
 Den kravlösa kärleken är osynlig och därför kan du inte se den, men du kan känna den. 
Det är en energi som hela tiden omfamnar hela din skapelse, oavsett om du märker det eller ej. Du känner ibland av kärleken ifrån dina osynliga vänner, änglarna bl a, som når dig på djupet.
Du tar till dig den känslan / energin, men förstår inte att det är din själ som tar emot det igenkännandet. 
Samtidigt känner du också, och det har hänt vid ett flertal tillfällen, som att du skulle spricka av kärlek till dessa, dina osynliga vänner. 
Men jag kan försäkra dig om, att spricker det gör du aldrig. Viktigt är att du försöker komma ihåg att allt du upplever ifrån dessa vänner, det är vad du själv är. 
För att göra det mycket enkelt, du ÄR kravlös kärlek, och ingenting annat!

Vad eller hur ska jag göra, när jag känner denna sprickfärdighetskänsla?

Det första du kan försöka minnas är, att det är din själs igenkännande av sitt eget ursprung. Försök att känna denna sanning i hela ditt väsen, inklusive i din hjärna. 
För som jag sa tidigare, så sänder själen en signal till hjärnan som omvandlar till handling. Det du upplever, när du känner dig känslomässigt sprickfärdig, är bara ovetskapen om mig, din själ och mitt ursprung. 
Tänk dig hur du själv reagerar i din fysiska verklighet, när du möter en gammal vän, som du inte träffat på mycket länge. 
Den glädjen och lyckan gör ofta att du reagerar med kärlek och även lyckotårar. det du reagerar på, är den fysiska kärleken som finns lagrad i din hjärna, som minnen. 
Kärleken för denna person visar sig på detta sätt, som ett resultat av minnen du skapat genom tidigare möten. 
Själen har också ett minne, eller kanske enklare om jag säger att själen ÄR ditt egentliga minne. Som du redan vet, så är minnet en form av en tanke, som i sin tur är energi, som i sin tur är vad själen är. 
Med enklaste förklaringen, kan själen liknas vid din inre känsla. 
När du då upplever denna känsla av sprickfärdighet, lägg då på minnet, att din själ gläds åt detta igenkännande och försöker få dig att förstå att du sänder tillbaka det du själv tagit emot av dina osynliga vänner, men begränsas av din hjärna, eftersom den inte vet vad kravlös kärlek är.
 Det andra du kan göra efter detta, är att försöka förstå att alla levande varelser har en själ, som kämpar med SIN fysiska kropp, ocg försöker få den att förstå på samma sätt som jag försöker få DIG att förstå. 
Du känner kärlek för änglarna som du inte ser med blotta ögat. Men glöm inte bort att inom varje levande fysisk varelse, så finns en lika osynlig själ som änglarna. 
Om du försöker att se det på det viset, eftersom det faktiskt är på just det viset det är, så kommer du så småningom kunna känna riktigt lycka i ditt fysiska liv. Se bortom det fysiska, som styrs av hjärnan och du kommer kunna beskåda en del av evigheten. 
Evigheten är den kravlösa kärleken. Den kravlösa kärleken är det som kan få fysiska varelser att kunna leva för evigt. 
Om ni bara lyssnade på själen från första stund, från och med den dagen ni föddes, eftersom alla i grund och botten är kravlös kärlek. 
Känn efter i ditt hjärta, om det stämmer överens med din inre känsla. 
Om det gör det, vet då att du vandrar sida vid sida med din själ, till ert gemensamma mål, att låta och kunna låta den kravlösa kärleken flöda fritt genom både kropp och själ.

Varför behöver jag en personlig guide egentligen, när jag har DIG (själen) att vända mig till?

Jag skulle kunna förklara det ganska enkelt. Föreställ dig tiden för människan första liv på jorden.
 Du klev ner i en fysisk kropp, med en ryggsäck full av visdom, direkt från ditt ursprung, Ljuset eller Gud om du hellre vill kalla det så. 
Din själ bosatte sig i en fysisk kropp, som dessutom var försedd med en hjärna, som i sin tur omvandlar fysiska intryck till känslor. 
Dessa känslor började ta över er själs anrop em helhet och ni började handla utefter er hjärnas tanke och sakta men säkert avtog förmågan att låta er själ tala till er från era hjärtan och ni tog därav bort er enkla möjlighet att handla utefter er själs rop. 
Detta har nu blivit en hopplös situation, som i längden inte kommer bli hållbar. 
Dra dig till minnes Jesu korsfästelse och vad syftet med den egentligen var. 
Denna händelse blev den symboliska början på möjligheten för varje fysisk varelse, att återfå kontakten med sin själ. Genom reinkarnation. 

När ni då åter stog inför att reinkarneras i ett nytt liv på jorden, så tilldelades ni, var och en av er, en personlig guide som skulle hjälpa er i era fysiska liv att återuppta kontakten med era själar. Dessa guider talar till erat medvetande, dvs era hjärnor, som i sin tur reagerar med känslor som era själar uppfattar. 
Samtidigt talar guiderna direkt till era själar, så att informationen kommer upp i erat medvetande och ni når en insikt. 
Det är när ni når insikter som ni växer.

Men varför ska vi egentligen behöva leva i fysiska kroppar över huvudtaget? Vad är meningen med det?

Om jag förklarar så här, att allt som existerar har sin motpol. Förstår du då? 
Källan som vi ursprungligen kommer ifrån, Ljuset eller Gud, är energi som ni inte ser. människan kan liknas vid dess motpol. Fysiskt och ickefysiskt. 
Källan är kravlös kärlek utan fysisk kropp, människan är fysiska kroppar med kravlös kärlek inombords, dvs själen.
Källan, det ickefysiska är kravlös kärlek rakt igenom, fast utan fysisk kropp. Människan är kravlös kärlek pga själen, fast i fysisk kropp. 
Eftersom källan till allt existerar komplett av den kravlösa kärleken, så är dess motpol, den fysiska kroppen, också ämnad att kunna göra det, det är där mänskligheten befinner sig idag. Samtidigt får källan sina erfarenheter av, hur det är att uppleva kravlös kärlek i fysisk kropp, då den själv är ickefysisk. 
Allting är beroende av varandra. Det ena kan inte fungera utan dess motpol. 
Källan skulle t ex inte kunna kallas för Ljuset om inte mörkret existerade, dvs dess motpol. förstår du?

Jo det verkar ju rätt logiskt, men det tar nog ett tag att vänja sig vid tanken och tänka på det viset.

Allting tar sin tid, men även tid har sin motpol och det är evigheten. 
Tid är något som ni själva bestämt ska existera och egentligen inte så konstigt, eftersom evigheten existerade först. 
Tid är något som är begränsat, medans evigheten är oändlig, utan början och utan slut. 
Men detta ämne behöver vi inte gå in närmare på den här gången. 
Det sparar vi till ett senare tillfälle.

Kan du beskriva vad jag egentligen är?

Du är den du är. Men jag vet att du inte nöjer dig med det svaret, så jag ska försöka förklara det så enkelt som möjligt.
 Föreställ dig skenet från en lampa. 
I detta sken så finns det många många gnistor, kan vi kalla det, som tillsammans bildar ljuset så att du ser i mörker. 
Du är en av dessa gnistor, som tillsammans med alla andra gnistor bildar skenet. 
Eller det kan liknas vid att vara en droppe i den oändliga oceanen.
 Det är helt upp till dig att likna det vid det som känns bäst för dig. 
Oavsett vilken liknelse du gör, så är varje gnista oumbärlig för det kompletta skenet och varje droppe oumbärlig för oceanen att bli komplett. 
Alla är beroende av den andre för att det ska kunna bli komplett. 
Eftersom ditt ursprung är ren kravlös kärlek, så är du en mycket betydelsefull del, för att den kravlösa kärleken ska kunna vara komplett. 
För utan dig eller någon annan skulle det inte vara en helhet, eftersom en del skulle fattas. Därför är du eller någon annan en mycket värdefull del av ljuset. 
Ni är alla en del var av Ljuset eller Gud om ni så vill. 
Ni är alla varsin del av Ljuset eller Gud, var och en av er. 
Eftersom ni alla är varsin del av Ljuset eller Gud, så har ni dessutom visdomen från Gud inom er, i era själar. 
Du är ren kärlek och den bor i din själ och som du försöker finna för att kunna dela med dig till dina medmänniskor och hjälpa även dom att finna kärleken inom sig. 
Med andra ord, att minnas sitt eget ursprung.

Vad menade Sananda med frågan han ställde till mig? "Vilket var det som fick dig att, som du kallar det, krascha? Var det din fysiska väns ord, eller dina ickefysiska vänners "tystnad"?

Jag vet att du reagerade mycket starkt på det din vän sa. 
Men det var ord från en annan fysisk varelse, som precis som du och alla andra, har en hjärna som väldigt lätt lägger till egna värderingar i uttalanden. 
Om då dina ickefysiska vänner uppfattas som att dom skulle hålla sig lite i bakgrunden, så betyder inte det att dom övergivit dig, utan snarare att du ska söka svaren inom dig, eftersom dom redan finns där. 
Jag vet att detta kan kännas frustrerande, men om du då skulle fråga ytterligare en fysisk vän, så är chansen stor att du skulle få antingen samma svar eller ett helt annat, vilket kan skapa än mer förvirring hos dig. 
Jag vet att det sistnämnda, skulle du inte utsätta dig för en gång till, med tanke på din reaktion förra gången och det har du ju heller inte gjort. 
Det du istället har gjort, är att du har börjat söka svaren inom dig, precis som du gör nu, även om det kan vara frustrerande också. 
Men som ni brukar säga, så är inget i livet gratis.
 Med det menar jag att du kännt dig övergiven, tills du för några dagar sen började vända dig inåt. Du har ju även märkt att dina ickefysiska vänner fortfarande finns med dig, men det är DU som måste söka och DOM kommer hjälpa dig att finna. 
Så i detta fall kan jag hålla med om att det kan liknas vid att inte vara gratis, fast för ett gott syfte, som du börjar förstå själv, genom dina "osynliga" vänners "tystnad".
 Frustrationen blev så stor för dig att du tömde alla möjligheter till hjälp, tills det bara fanns ditt eget inre kvar. 
Din egen inre visdom, som alla besitter.

Tillbaka till start