Kap 11

Eftersom Liam är den som jag mest har kontakt med, via bordet, så börjar det kännas som han är den som står mig närmast. Nu menar jag inte att alla andra änglar vi har omkring oss, här hemma, skulle vara mindre värda på något vis. Tvärtom. Alla har ju sina speciella områden att ta hand om och hjälpa till med. Som tex, när det gäller vissa tvistefrågor, eller dyl, så har vi en kvinnlig ängel, som heter Beatrice. Hon hjälper med goda råd och ev lösningar och kan samtidigt tala om vad som krävs, för ett visst slutresultat. Det kan i och för sig alla av dom göra, men hon har hjälpt till speciellt mycket, när det varit trakasserier bla.

Jag känner att vi på något sätt, kan kallas varandras motpoler. Jag ber om hjälp eller vägledning, sen gör jag vad jag kan för att komma dit. Samtidigt hjälper dom till ifrån sitt håll, att tex påverka mentalt, hos vissa personer, så att slutresultatet blir så nära som möjligt, eller ännu bättre,,,exakt. Men en sak är jag säker på och det är att dom hjälper till så att det alltid blir det bästa slutresultatet, även om jag själv kanske förväntat mig en annan lösning. Oftast brukar man behöva lite tid på sig, för att förstå och se att slutresultatet blev det bästa i längden. Men det som dom ofta påminner om, är just tillit och tålamod. Tålamod förstår jag, för det prövas nästan dagligen. Det jag kommit fram till ang tilliten, är att först måste tålamodet träda i kraft, sen kommer det som ska uppdagas och därmed tilliten. Det jag försöker säga är just, att ibland får jag besked om hur vissa situationer kommer sluta. Men som den osäkra människa jag är, så hittar jag inte tilliten, utan den måste få byggas upp, när dagen kommer, då dom påstår hur situationen slutar, det är nog först då, när jag ser att dom hade rätt, som min tillit kommer att börja växa. Jag har haft ett liv fullt av besvikelser. Människor har ljugit för mig och om mig. Det stärker ju inte tilliten till omvärlden precis. Men det jag egentligen tycker är konstigt är, att jag litar mer på dom osynliga än dom synliga. Det borde vara tvärtom. Så det enda man kan göra, är ju att visa att andra kan lita på mig. Men det är inte det lättaste det heller alla gånger. För rätt som det är, så dyker någon upp och hittar på något och så faller den lilla tilliten. Tänk om alla kunde lära sig att vara ärliga och sköta sitt och hjälpa istället för att stjälpa, för egen vinnings skull. Det får mig att tänka på min egen  teori, som jag själv kom fram till, antagligen med min guide Williams hjälp.

”Gud är i grunden helheten som delat upp en del av sig själv och spridit ut sig över jorden och som tagit mänskliga gestalter. Mao, vi människor. Man skulle kunna jämföra människosläktet som elakartade cancerceller, där den ena cellen försöker äta den andra och föröka det elakartade, för att växa och få övertaget. Det som slutligen sker är ju att svulsten inte har mer att ta av och till sist dör. Likadant är det med människor. Alla förser sig själva på andras bekostnad, på ett eller annat vis alltför ofta och den utsatta blir till slut utan helt, för att till sist inte orka längre. Ändå förlåter Gud oss för våra beteenden. Men vi är ju alla en del av Gud, så frågan är ju,,Varför vill vi förstöra något som hela tiden förlåter och ger oss en ny chans  i varje nytt liv vi får? Är vi så otacksamma att vi inte begriper att den vi egentligen är, försöker vi ta sönder? Älskar vi verkligen oss själva så lite, att vi aldrig stannar upp och ifrågasätter vad vi egentligen håller på med? Skadar vi varandra så skadar vi Gud, eftersom vi ar en del av honom”.

Så kort sagt,,,sparkar jag grannen i ändan, så sparkar jag automatiskt Gud i ändan,,men det jag egentligen inte tänker på är, att jag faktiskt sparkar mig själv i ändan! Det blev lite komplicerat,,,men om man tänker så här,,,allt jag gör mot andra, gör jag faktiskt i slutänden emot mig själv! För alla är en del av Gud, som är vi. Jag kommer att tänka på en sak som Liam sa,,,” människor är så snabba att hata trots att de är beroende av varandra,,,hata inte,,,förstå,,,hata aldrig, det är dömande,,,du har rätt att döma bara en,,,DIG SJÄLV” Inte ens Gud dömer, så varför ska människor göra det?