Kap 3

Första gången jag fick vara med om ett medvetet änglabesök, var strax efter ännu en tragedi skulle jag vilja kalla det. Mina barn hade åkt till sin pappa över påsklovet och skulle vara där i 1 vecka. Jag fick samtal ifrån pappan som mer eller mindre förbjöd mina barn att åka hem efter lovet. Han tänkte minsann inte tillåta att dom åkte hem. Under just den tiden hade jag och min nuvarande man, blivit utsatta för trakasserier från olika håll, så orken att bråka om vårdnaden var helt utesluten, för min del. Låter kanske väldigt slapphänt. Men jag är trots allt inte mer än människa och redan sjukpensionerad, så orken att kämpa för att barnen skulle komma hem, fanns helt enkelt inte. Dom ville, enligt pappan, själva flytta dit, så med deras ord i tankarna, så beslöt jag att dom fick stanna, eller rättare sagt flytta dit. Dagarna efter blev väldigt tomma. Jag började känna hur liten och misslyckad jag verkligen var, eftersom mina barn inte längre ville bo hos mig. Det blev ännu en stor sorg. Jag kommer aldrig att glömma, hur jag stog och grät och rökte under fläkten. Jag grät och ifrågasatte vad meningen med allt egentligen var, med tanke på allt helvete, rent ut sagt, som jag var tvungen att gå igenom och stå ut med. Jag stog säkert närmare en halvtimme och grät, när tårarna helt plötsligt bara slutade att rinna. Det var ungefär som om nån stängt av kranen och istället så infann sig ett märkligt lugn. Jag vände mig om och tittade bort emot kylskåpet och kände att det stog någon där. Jag var tvungen att fråga min nuvarande man,om han kunde se eller känna nåt. Han försökte tona in, men blev illamående och var tvungen att avbryta. Jag fortsatte ändå att berätta vad jag såg för honom. Det var 2 stycken, den ena var en ca160 cm lång ljushårig, korthårig man ca 30-45 år och den andra var en ca 190cm ljushårig, långhårig man, ca 30-45 år, han hade ett väldigt feminint utseende. Jag var osäker på om det var enbart min fantasi, så jag frågade vad dom ville. Till svar fick jag se skrivet, ” meddelande från andevärlden”. Jag envisades med dom och bad om ett tecken på att det inte var fantasi utan verkligt. Då rasade helt plötsligt strykbrädan , som stog uppställd, lutad emot väggen, rakt ner på en stol med ett brak. Om jag inte skulle ta det som ett tecken, då vet jag inte vad som skulle behövas. Jag bad iallafall min man, som förresten heter Micke, om hjälp med att koppla upp sig emot andevärlden. Han satte sig och fick ju självklart kontakt. Det var med en äldre man, som jag inte kunde placera alls. Men det gjorde mig inget, eftersom han hade ett meddelande han ville lämna till mig. Han visade en stor ram, klossar med bokstäver på. Sen säger han ”många bitar som ska till, men när du samlat alla dessa, så ser du helheten”. Han visade sen en massa tomma vita textremsor, som han bytte till nya textremsor, flera gånger. Dom var tomma, allihop.

Jag kan ju lova att ingen av oss båda, begrep ett dugg av vad det skulle betyda. Men som det brukar vara, så får man inte allt på en gång. Utan det skulle dröja lite till, innan vi fick svar. Närmare bestämt ett helt dygn. Micke hade ett sk dansande bord, som vi satte oss vid och provade. Vi fick kontakt med en som hette Lukas. Han berättade vad som inträffat kvällen innan i köket. ”den korta heter Liam och den långa heter Angelo”sa han. ”Dom är änglar”.  Jag kunde ju för allt i världen inte förstå varför JAG skulle få äran att ha änglar i köket!? Till svar sa Lukas,”du kallade på dom”,,gjorde jag väl inte,tänkte jag? ” vad tänkte du på innan de kom?”,,, Jag kom inte ihåg vad jag hade tänkt, eftersom jag varit så upprörd. ”meningen med allt” svarade Lukas.  Då gick det som en kall kår uppifrån hårbotten och ända ner till fötterna. Hur sjutton kunde han veta det, tänkte jag? Med andra ord, så hade dom bägge änglarna kommit och gett healing, vilket förklarade varför tårarna bara tvärt hade slutat falla. Sen slutade Lukas med att säga ”tillåt ta emot, kommer mer”. Jag måste ju säga att det var ju nästan helt ofattbart, åtminstone med den självkänslan jag hade då. Varför just jag!? Jag hittade ingen förnuftig förklaring alls. Men det skulle visa sig, att detta enbart var den första gången av många, jag skulle ”stöta på” änglar personligen.

Ett par dagar senare när jag satt på en stol i köket och antagligen drack kaffe, (som det ständigt blir för mycket av),samtidigt som jag försökte få den tidigare händelsen att sjunka in i skallen, så får jag se den långa ängeln, Angelo, komma gåendes emot mig i köket. Han är vitklädd, (egentligen har väl änglar kanske inte kläder, men jag vill se dom som personer,(så sa jag förresten en gång till Liam och fick svaret,”det gör du ju redan”) därför visar dom sig så, skulle jag tro) det glöder runt omkring honom. Som en eld/guldfärgad aura, från topp till tå. Han kommer fram till mig och lägger sin högra hand på mitt huvud, jag känner då hur jag blir alldeles varm i hela kroppen, nära på att börja gråta, av lyckokänsla naturligtvis. Jag frågar honom om han har nåt meddelande att lämna till mig? Ser då skrivet på en textremsa ”hinder förbi”. Jag begrep inte vad som menades med det. Men sen tyckte jag att det var lite lustigt att budskapet var skrivet på, just en textremsa. Kunde det ha varit det som den äldre mannen, försökte tala om när Micke gjorde uppkopplingen, förra gången änglar var på besök!? Samtidigt fick jag en känsla av att den korta ängeln, Liam, var full av humor. Det blev jag övertygad om senare.

Jag kan lova att nyfikenheten hade fått ännu mer liv, än tidigare. Jag hade några månader tidigare mediterat och kommit i kontakt med en ”person”, som visade sig vara någon som jag heller aldrig kunnat drömt om. Jag hade lyckats leta reda på namnet på internet och det visade sig att han tillhörde en annan civilisation. En person i Mexiko, tror jag det var, hade lyckats fotografera honom. Jag blev väldigt förvånad, samtidigt som jag blev än mer nyfiken. Det var ju helt enkelt inte klokt, tänkte jag. Jag berättade för Micke, som då bara var min pojkvän, vad jag varit med om i meditationen. Till svar, lite lugnt så förklarade han för mig, att denna ”person”, hade med det sk ”Vita brödraskapet” att göra!? Jag hade aldrig hört talas om något sådant tidigare. Men det föll lite i glömska, fram till i slutet av April . Jag satte mig för att meditera, eftersom det brukar vara så spännande att få se vad man får vara med om.

Jag skriver ner min meditation här.(Jag skriver ner allt jag är med om, eftersom jag vill kunna läsa det om och om igen, samtidigt är det ett bra sätt, åtminstone för mig att behålla fokus, eftersom jag stannar upp meditationen och skriver ner, sen återgår jag till meditationen igen och fortsätter.)

24/4

Ser en äldre man, ca 190-200 cm lång, vithårig, vitt långt skägg + mustasch, vit särk, det glimmar runtom honom. Angelo står på hans högra sida och Liam på hans vänstra. Dom ställer sig i en trekant och håller varann i händerna. Jag står inuti triangeln. Jag vänder mig om till var och en och alla 3 har isblå ögon, ser nästan robotaktiga ut, inga pupiller.Jag får gåshud och känner mig rörd. Känner att jag börjar snurra och lyfter från marken. Alla 3 är med uppåt. Frågar vem den gamle mannen är? Får känslan att han är den från den andra civilisationen.Ser min guides ansikte tränger fram igenom den mörka himlen, han ler emot mig, sen försvinner han sakta. Han blir suddigare och suddigare tills han är helt borta. Jag känner sorg. Sen börjar jag snurra igen och på väg ner. Dom 3 är fortfarande med och håller varann i händerna och jag är i mitten. Ser ”var inte rädd” skrivet. Känns som jag är inne i en triangel. Min tavla på ”William” visas upp?  Jag ser ytterligare 1 ljushårig man komma emot mig, när vi väl är nere på marken igen. Han kommer fram till mig i triangeln. Han tar mina händer i sina, känner värme i hela kroppen.Sen försvinner han. Det känns som en glasdörr ”knäpps” upp och jag får gå ur triangeln.

Den meditationen hade jag, när det skulle ske ett guidebyte för mig.

När det gäller tavlan med William, så hände det för ca 5år sen, när jag var som mest engagerad av att måla och teckna. Jag  ritade en teckning, en droppe med vatten inuti, runtom droppen så var det en kedja, som länkar, samtidigt hade jag lyssnat på speciellt en låt, som heter ” Save me”, med gruppen Axxis.Jag har alltid hittat tröst i texter, särskillt då hårdrock.

Jag koncentrerade mig och ritade, när det helt plötsligt bara dök upp en ljushårig, långhårig man i huvudet på mig, med namnet William. För ca 5 år sen, hade jag inte hunnit vara med om så mycket, så jag blev väldigt snopen och fundersam. Hade ju ingen aning om vad det var som hände.(Men jag ritade en bild på en man som jag döpte till just ”William”.)

Satte mig på nytt för att meditera.

Ser William. Pirrar till i kroppen. Han säger ” jag har misstagit mig på  dig”. Han håller i mina händer.”mer kunskap än väntat” ”du har mottagit mer än väntat” ” använda dig som språkrör” Jag fattar inte ett dugg av det här. ”förmedla budskap” säger han. Han har silvervitt hår, isblå ögon. Jag når honom till axlarna med huvet, han är insvept i ett tunnt ljusblått tyg. Känner värme, trygghetskänsla, blir lugn när jag tittar på honom. Det är precis som alla oroskänslor bara försvinner, det känns ”avskärmat”. Jag ber att han ger mig en övertygande känsla av att det här är på riktigt. Ser då skrivet ”du är medveten”, samtidigt får jag en känsla av att han ber mig kasta bort mina tvivel på alla meddelanden jag får, ” släpp taget”. Jag ifrågasätter varför jag känner så starka känslor när det gäller honom? ” vi är lika, samarbete börjar”. Jag frågar om han vill lämna nåt meddelande redan nu? ” fortsätt som du gör, sök så ska du finna, öppet hjärta talar sitt speciella språk, allt är oändligt, ge, ta emot, ge, blir som en kedja utan slut, alla är länkar på sitt sätt” Jag känner mig gråtfärdig. ” jag är levande i allra högsta grad, du kommer få många bevis på att det är så, i sinom tid, återkommer om detta”.

Anledningen till att jag blev väldigt rörd och gråtfärdig, var genom att jag kom att tänka på teckningen jag ritat 5år tidigare, när jag första gången såg William. Nu pratade han om länkar igen!? Jag blev tvungen att lyssna på den speciella låten igen, för att se om det fanns ytterligare som kunde stärka. Texten är på engelska, men går så här:

”My life is your life

And your life is mine

We belong together

Since the beginning of all time

If I were a man

 I know what I would think

Life is a chain

And we are all its links”

Det for runt i magen på mig, eftersom det fick mig att minnas första gången jag såg William, redan ca 5 år tidigare och nu påminner han mig, så hela mitt känslosystem rörs upp, fast på ett positivt sätt. Fast jag har haft honom i tankarna i över 5 år och funderat på vem han var och varför han visat sig den gången för 5 år sen. Nu började det falla på plats lite mer. Han hade i min meditation dagen innan, när jag förklarat att jag längtat efter att få träffa honom svarat , ” jag vet, jag har följt dig, du har hållit minnet levande”.

Det händer verkligen på riktigt, det här tänkte jag.