Kap 4

Att enbart meditera, gav inte så mycket efter ett tag. Eller rättare sagt, jag ville ha mer! Jag behövde på något sätt få mina meditationer bekräftade, eftersom det kändes som dom var mycket mer än bara meditationer.

Jag och Micke hade lämnat staden över helgen, under en rätt jobbig period. När flera personer höll på med trakasserier bla. Vi kände helt enkelt bara att vi måste åka iväg ett tag, för att samla krafter.  Vi hamnade hos några släktingar till Micke. Jättemysiga människor, som man kände att man kunde andas ut hos. 2 dagar efter att vi hade kommit dit, kände jag mig lite nere, så jag beslöt mig för att meditera igen. Jag minns inte själva meditationen, men det jag väl kommer ihåg, var att det ”ramlade in” ord på latin!? Jag som knappt klarar av den svenska grammatiken, tänkte jag. Jag blev ju ännu mer fundersam och kunde inte få det att gå ihop. När jag var klar, så gick vi ut och åt middag. Både jag och Micke letade i lexikon, för att se vad orden betydde. Efter ett tags letande så hittade vi orden, som när vi översatte dom blev ”enkel inledning”. Nu ska vi ju inte inbilla oss att det blev enklare att förstå precis. Vaddå, enkel inledning, tänkte jag? Livet är ju en smärre röra just nu. Ingenting känns direkt enkelt? Men dagen fortsatte ock kvällen kom. Mickes släktingar gick till sängs, så vi satt själva vid köksbordet och spånade över vad det kunde betyda. Rätt som det var, så kom det fler ord, som ingen av oss begrep. Men tack och lov för papper och penna. Det var bara att sätta igång att skriva ner, alla konstiga ord som ”trillade in”. Det fortsatte hela vägen hem i bilen också. När vi kom hem några dagar senare, så letade vi bägge två, som tokiga efter översättningsprogram. Efter mycket letande, så hittade vi ett till datorn som visade sig vara rena guldgruvan. Den hade över 70 olika språk, så vi skaffade den båda två. Sen satte vi igång att leta upp alla ord jag fått till mig. Ett bland dom första översättningar som vi gjorde, visade sig vara något som skulle inträffa.

”Som bevis för att allt är äkta, påvisas jordskalv/vibrationer i Världen med antalet 20.

Reaktionen är rykande stank från/av det i ca 30 dagar!”

Det visade sig stämma, (problemet är bara att jag inte kommer ihåg var det hände), men det inträffade ett vulkanutbrott i mitten av Maj –05, på en obebodd ö i söderhavet. När vi tittade närmare på info ang utbrottet, så stog det att det var det 20:e och att det väntades flyga sot och aska ett bra tag efter.

Jag som alltid varit skeptisk, kunde inte begripa hur jag hade fått veta det några dagar innan, och dessutom på annat språk? Men,men, även det skulle det ju komma en förklaring på. Så det var bara att vänta.Tålamod är inte min starka sida precis! Jag har dessutom fått veta, att just tålamod är en av mina områden som jag ska jobba på.

Vid ett tillfälle vid ”bordet”, så fick vi kontakt med Liam igen. Vi fick bla veta namnen på våra skyddsänglar, som skulle finnas hos oss ett bra tag framöver. Vi fick svar på an del frågor vi ställde. Rätt som det var, så stampade Liam fram orden, ”du klar”, Ingen av oss fattade vad han menade. Så jag frågade,, vaddå klar? Till svar fick jag ”kanal”,!? Skulle JAG vara en klar kanal, som knappt hade börjat med det mediala på riktigt allvar? Fast, när jag tänker efter, så har det varit en del underliga händelser under året. Som tex, jag har haft en väldigt konstig känsla uppe på fontanellen. Det var rätt ihärdigt ett tag, så jag började tom undra om jag hade en hjärnblödning på gång. Jag blev orolig, eftersom jag inte visste vad det var, eller vad jag skulle göra? Så jag beskrev för Micke, (som då enbart var min pojkvän) via Internet vad som hände och hur det kändes. Det kändes ungefär som någon hade kört in ett spett eller dyl och höll på att vidga hela svålen på mig. Kan inte förklara bättre. Efter lite diskuterande fram och tillbaka, så föreslog han att jag skulle pröva med att stänga mina chakran. Jag provade hans förslag och det avtog faktiskt. Skönt, då kunde jag ju utesluta hjärnblödning. Den känslan i Kronchakrat höll i sig i ca 4-5 månader, nästan varje dag. Så idag, förstår jag ju bättre vad som har hänt. ”Dom” har justerat mitt Kronchakra, för att jag ska kunna bli en kanal för dom. Men det är ju naturligtvis inte det enda dom har grejat med. Dom har dessutom pumpat på med en massa ord på främmande språk, som efter översättning visat sig vara en del budskap och vägledning bla. Jag kommer att citera en del text ifrån översättningar vi gjort.

”Gå med långsam fart. För väldigt länge sedan bestämdes det, då du var omogen. Nu närmar det sig.

Kontakt har framgångsrikt uppstått till och från templet. Allt är grundläggande och att lita på. Du är en viktig kugge i hjulet för oss som ännu inte är i ton. Allt är under utprovning (laborerande) och kan därför skapa en berusande upplevelse hos dig såsom vid bordet, p g a dess höga energi.

På hög nivå är allt evigt och beständigt. Därifrån förstår vi och bugar oss djupt i förståelse att detta är en svår uppgift. Det är mycket som ska läras in och därför måste vi ta det i små bitar.

Tillsammans med professionell hjälp från oss (från ovan) tar kvinnan emot. Fortsätt sök utan motstånd, även om det är väldigt mycket. Allt kan upplevas som fantasier, men undersök det åtminstone tillsammans. Er vänskap och samförstånd tar bort hindren och motståndet som kan försvaga det gemensamma arbetet. Ni behöver arbeta som par för att det ska fungera.”

Att få vara en kanal, är något jag har haft längtan till i flera år, men inte riktigt förstått hur jag skulle bära mig åt. Jag har gått en medial kurs och 2 Reikihealing kurser, så jag är ju inte så erfaren när det gäller dom högre dimensionerna. Men det har varit en intensiv period, som satte fart, strax efter det som hände under påsklovet när mina barn flyttade. Det har varit dagliga kontakter med änglar. Samtidigt har jag dagligen fått ta emot fler ord, som Micke fått uppgiften att översätta. Vi har jobbat mycket med bordet och därigenom fått en hel del information. Vi har tränat uppkopplingar mot andevärlden. Jag blev rätt snopen första gången jag skulle prova det med Micke. Det lyckades, mot min förvåning. Jag kände igen en del bitar av ”hur man gör”, och kom ihåg en natt runt ett nyår, när jag var i ett tidigare förhållande. Vi satt och tittade på TV, när jag helt plötsligt började få krypningar i hela kroppen och ”någon” envist påkallade min uppmärksamhet. Det var nästan så jag kunde känna hur någon stog och knackade på min axel.  Jag försökte slå bort det, gick och gjorde kaffe och satte mig på nytt för att titta på TV. Men den ihärdiga känslan fortatte. Så jag sa till min dåvarande sambo, att jag går och sätter mig och mediterar. Jag satte mig och började. Då dök det upp en flicka på ca15 år. Hon var ljushårig, hade lockigt hår bla. Sen började det dyka upp en massa bilder, som fick mig att börja tänka på min syster. Jag försökte slå bort det, eftersom det var meditera jag skulle göra. Men det hjälpte inte. Flickan visade mig en teckning som syrran ritat, på sin egen dotter, som hon mist. Jag började fundera på om det verkligen kunde vara, just den flickan som jag själv var moster till? Jag hade aldrig fått se henne i livet, tyvärr. Så jag tänkte,,äsch, vad kunde det skada om jag testade och låtsades att det var på riktigt. Så jag bad flickan att framföra sitt meddelande, om hon hade ett. Hon visade mig då en mörkblå glasflaska, den hade en guldfärgad kapsyl och uppepå kapsylen var ett svart nyckelhål målat. Jag fattade inte ett dugg. Men det spelade ingen roll för mig, för jag tyckte det enbart var häftigt, så jag bad om mer. Jag frågade bla om hon hade varit hemma hos syrran? Hon svarade,” Ja, när lampan åkte ner”? Sen fortsatte det med lite ditt och datt, och efter ca 15 min,(som jag trodde att jag suttit) gick jag ut och fortsatte kolla på TV. Det visade sig, att jag sutti i närmare 1 timme!? Tiden hade bara runnit iväg.

Så dagen efter, så ringde jag upp syrran och berättade vad jag varit med om. Hon och jag kan prata om allt och på vilket sätt som helst, utan att bli upprörda. Så jag gasade på och berättade.

Det där med flaskan, fick hon till, att hennes svärmor hade ju samlat på prydnadsflaskor, när det gällde lampan som åkt ner, tyckte hon det lät som det skulle stämma in på, när hennes ena katt vält omkull en bordslampa. Men jag kände mig inte nöjd. Det kändes för ”fjuttigt” enligt mig själv. Men vi avslutade samtalet. Efter ca 2 dagar, så ringer det på telefon. Jag svarar och hör i andra änden,, ”sitter du ner”?. Näe, det gjorde jag ju inte. Det var syrran som ringde och jag undrade vad som hänt, eftersom hon frågade om jag satt ner? ” Jag och pojkvännen har varit till Västerås idag. Vi gick in på mitt favoritfik och skulle fika. När han plötsligt pekade åt ena hållet. När jag tittar dit,,vad tror du jag får se”?, frågade hon. Ingen aning, sa jag, berätta!! ”Jag fick se en mörkblå glasflaska, med en guldfärgad kapsyl, men eftersom jag är så kort (ungefär 160 cm) så var jag tvungen att be killen bakom disken, att lyfta ner den,,,sen tog hon ett andetag och fortsatte,,”den hade ett svart nyckelhål på kapsylen”! Sen började hon grina och det gjorde jag med. Det var en sån otrolig känsla som for igenom hela kroppen, så jag har svårt att hitta ord. Tanken som snabbt slog mig var,,Det var på riktigt,,,jag hade verkligen fått kontakt med syrrans dotter! Vilken lyckokänsla det var. Hon började undra vad som mer skulle visa sig stämma. Det skulle ta drygt 2år innan vi fick svar på det. Hon och en väninna hade åkt till Stockholm på ett föredrag, som handlade om andevärlden. Det skulle hinna bli sent innan hon var hemma igen. Hon ringde mig dagen efter och sa,, ” det var så konstigt, när jag kom hem, så hängde min kökslampa i bara sladdarna?”,,Jag undrade om den hade slagit emot bordet och gått sönder? ”Nej, det var precis som om den bara hade åkt ner”,,,Då slog det mig!! Hallå,,sa jag,,kommer du  ihåg vad jag berättade om, när din dotter skulle ha varit hemma hos dig? (Det var ju tur att jag redan på den tiden skrev ner meditationer och dyl, så jag kunde läsa upp det för henne) ”Nej, jag kommer inte ihåg exakt” sa hon. När lampan åkte ner!, påminde jag henne. Det gick ytterligare en våg igenom kroppen. Det samtalet slutade på samma sätt som det förra. Vi båda grinade av lycka! Jag kände bara mer och mer, att jag ville utveckla det här. Det var så fascinerande att jag inte ville eller kunde lägga det åt sidan. Envis som synden, så ville jag inte inse att jag skulle behöva gå en massa kurser, för att lära mig. Så eftersom jag hade lärt mig Reiki, där man kan skicka situationhealing, så gjorde jag det till mig själv. Den innehöll, att kunna lära mig uppkoppling emot andevärlden, att det skulle dyka upp en kurs i staden där jag bodde,eftersom jag hade mina barn boendes hos mig och kunde bara komma ifrån varannan helg, den skulle nära nog vara gratis, sen klämde jag dessutom in, att jag skulle få träffa en likasinnad man, eftersom jag och mina barn var på väg att flytta ifrån den dåvarande. Det dröjde drygt 5 mån, innan jag träffade Micke. Vi träffades och fikade och pratade om kurser och andevärlden och om oförklarliga händelser vi varit med om. Det visade sig också, att han hade hållit kurser i healing och cirklar i medial utveckling. Det sa Klick, efter ett par träffar, och så blev min situationshealing besvarad! Idag är vi gifta!