Kap 5

Jag har ju gått 2 kurser i Reikihealing och målet har hela tiden varit, att gå alla 3, mao bli färdig Reiki Master. Nu har jag ju haft turen att träffat en och dessutom gift med en, som själv är Reiki Master. Vi tränade symboler och Micke hjälpte mig och visade mig hur man gör, när man initierar. Det var en del att lära sig, men kul. När han initierat mig, så skulle jag prova att ge honom healing, för att se om jag kände nån skillnad. Skillnad är bara förnamnet! Jag ”såg” rakt in i benet på honom. Han hade haft problem ett bra tag med sitt ben. Så här satt jag alltså och höll händerna på hans ben och blundade, när jag får ”se” ådror och en massa annat som tydligen finns inuti ett ben, nedanför knät! Osäker som jag alltid är, så ifrågasatte och undrade jag väldigt mycket. Jag berättade högt, så Micke fick höra vad jag visualiserade. Han kunde bekräfta det ena efter det andra, hur det såg ut och fungerade, eftersom han läst medicin. Det här är ju inte klokt, tyckte jag, fast jag ska erkänna att jag blev väldigt fascinerad av även detta. När jag så håller på med hans ben, så visar sig plötsligt 2 äldre män, för mitt inre. Jag berättade det och Micke ville att jag skulle fortsätta att tala om vad jag ”såg”. Så jag berättade om de 2 männen, den ena såg ut att vara ca 60 år och den andra runt ca70år. Den äldre av dom var helt vit, vilket jag tyckte var märkligt. När han rörde sig framåt, så såg det verkligen ut som han svävade. Det enda som var mörkt på honom, var näsborrarna. Jag blev tvungen att tvinga bort känslan av att vara löjlig och enbart fantasifull. För bägge männe stannade kvar. Den yngre av dom 2, kallade jag till en början för ”tyfonmammen”, eftersom han kompletterade healingen, med att sätta igång en ”tyfon” över Mickes ben. Det var ju helt klart symboliskt, men spännande. Den äldre mannen, hade en tjock bok och en fjäderpenna i sin hand. Han gav mig en näve med barr!? Jag fattade inte vad jag skulle med barr till? Men det visade sig att det handlade om örter.Jag hade ju aldrig varit ett dugg intresserad av örtlära! Eller!? Jag fattade inte vilka dom 2 männen var heller för den delen! Under healingen så passade dom 2 männen på att skicka på mig ännu mer ord, som skulle översättas. Det här var vad som sades till mig under healingen :

”Det du ser som i en dröm vid foten ska jag berätta om. För att vätskan ska flyta, guidar vi dess väg. Vätskan kommer än en gång förbi dess hinder nu när vi väl lokaliserat allt. Du får se det hela för att du ska få en uppfattning om vad som händer och stärka tilliten. Det är vi som hjälper dig och vi har erfarenheten.

Vi inbjuder till lugn och ro, och lovar att visa vad det är vi håller på med. Jag vill berätta att du själv kan använda dessa korn, vi rekommenderar och anförtror dig detta. Iaktta och bevaka vad som händer.

Det som uppenbarar sig är en växt som renar och dränerar bra! Vi visar detta som en del i din nya utveckling/utbildning.

Berätta att läkningen är noga beräknad. Räkna med vila och inte överanstränga, det förstör läkeprocessen under uppbyggnaden. Ära vare Gud!

Under vilan tillåts "änglarna" göra sitt arbete. "Överinspektören", som kommer från fjärran plats, har kunskapen och provar ut och undersöker honom. Detta är verkligt! Nu ska det sugas upp och återvända till Moder Jord. Dräneringen är svårast vid böjen/förbindelsepunkten. (Tar tid)

På denna nya väg ger vi dig vår kunskap. Detta är ju vad du vill och har hållt på med sedan tidens begynnelse. Se det som kompletterande lektioner under tystnad.”

Ja, vad säger man? Den äldre är tydligen en ”Överinspektör”, därav bok och fjäderpenna, den andre är medhjälpare. Bägge är änglar! Ännu fler änglar!? Hela mitt liv har jag trott på änglar, men haft den tanken att det händer bara andra och inte mig. Och fler änglar skulle det visa sig bli!!Men det visste jag inte då.

Vid ett senare tillfälle fick vi kontakt med Liam igen, (han skulle visa sig vara den som ansvarade för ”dansande bordet”). Jag frågade vilka dom 2 nya var, som stod bredvid oss? Liam svarade,” du har mött dom förr” Jag kände igen dom och Liam fortsatte,” Gahnzar (den ”vita”mannen,överinspektören) och Maks (”tyfonmannen”) Jag fick samtidigt veta att det skulle bli 5 stycken, som skulle hjälpa mig med healingen, det skulle utses ett team av änglar, kan man säga. Jag passade på att fråga vad det var för slags barr, jag fick. ”Teatree”, fick jag till svar. Jahapp, tänkte jag. Varför ens bli förvånad, över att också det var sant!? Dagen efter presenterade sig 4 stycken för oss. 2 var ju redan kända som Gahnzar och Maks. Sen var det 2 kvinnliga änglar, som hette Evita och Mandi. Evita hade i och för sig redan visat sig tidigare, i sovrummet, när jag och Micke legat och spånat om healing kurser. Så egentligen så var det bara Mandi som var ny. Dom förklarade att dom var änglar, förutom Maks som inte var riktigt färdig ängel. Dom berättade också att änglar har ibland lika egenskaper, fast olika uppdrag. Änglar är närmare källan och guider mer här, och att människor kan bli änglar.Dom berättade också att det skulle komma en 5:e, men att dom inte visste namnet. Dom tyckte att jag kunde kalla honom ”Ville”. Till en början tyckte jag väl att det var helt ok. Men när vi hade lagt oss på kvällen, så kröp sig en stark övertygande känsla över mig. Dom får tycka att jag ska kalla den 5:e för ”Ville”, men det spelar ingen roll och jag kan sätta hur mycket som helst, på att det är Niclas!!, sa jag bestämt. Dagen efter satte vi oss vid bordet (jag kallar dansande bordet så) och fick kontakt. Det var just Ville som kommunicerade med oss nu. Jag var så ivrig att få svar på om min övertygelse stämde, så jag frågade rakt ut om det var Niclas. Till svar fick jag,,” du vet redan”,,jag nöjde mig inte förrän jag fått ett ja eller nej på frågan om han varit min son i det här livet. ”En del av mig har varit”,,,Herregud,,tänkte jag,,,jag sitter och pratar med min älskade Niclas, som jag miste efter 3 dygn,,, Jag hade ju drygt 8 år tidigare suttit vid bensinstationen och lovat mig själv, att om det fanns en enda chans att få träffa Niclas igen, då skulle jag ta den. Nu hade den dagen verkligen kommit. Jag kände det som en ny födelsedag var tvungen att bli fastställd. Samtidigt gick det upp för mig,,,jag hade nått dit jag ville,,och ännu längre. Jag kände sån lycka, att tårarna rann,det gjorde dom förresten på Micke också. Några dagar senare var Liam tillbaks vid bordet. Jag ville ju naturligtvis veta vad dom 5 änglarna i healing gruppen hade för speciella områden. Så Liam började med Mandi, hon har sorgearbete som specialitet, Evita har huvudvärk och energiflöde, Maks hade inte valt ännu, Gahnzar är Mäster och har hand om blockeringar, sen kom vi fram till Niclas,, och Liam började bokstavera,,,f,,,o,,,t,,,m,,,a,,,s,,,s,,,a,,,g,,,e,,,. Fotmassage?! sa jag förvånad. Sen infann sig den där känslan, som fick mig att säga, nääeee,,,  nu skämtar du väl?. Liam brukar stampa flera gånger med ja benet, när han skrattar, och det gjorde han den här gången,flera gånger. Sen sa han, ”Niclas har hjärta och blodomlopp som specialitet.” Jag var ju tvungen att fråga om det var Niclas som föreslagit, att Liam skulle svara fotmassage, och fick naturligtvis ett JA till svar! Tänk dig själv. Alla andra änglar har stora arbetsområden, och naturligtvis skulle min son vara specialist på fotmassage. Jag kunde riktigt se hur dom stog där och garvade, när jag nästan gått på deras lilla skämt. Men jag ska erkänna, att vi båda satt och gapskrattade åt det lilla skämtet. Jag har insett att änglar har väldigt mycket humor. Jag brukar be den ängel som är vid bordet, att visa att den också kan skratta med ja benet. Tro det eller ej, men dom gör det. Jag börjar nästan känna mig som Stina Dabrovski, som bad alla hon intervjuade att ta ett ordentligt hopp, framför kameran. Jag tycker inte att det spelar någon roll, bara man kan skärpa till sig, när så behövs. Jag fick även nu en bekräftelse, att allt kommer när rätt tid är inne:

”Att hålla sig undan har varit en retlig hemlighet för att bespara. Sonens uppträdande har varit på uppmaning för att sakta avta. Nu är det ingen utmaning längre!”

Näe,,jag hade ju ”kommit på honom”. Jag känner en helt annan känsla idag, än för ett par år sen. Jag har inte min son hos mig i jordelivet, men han finns alltid med mig ändå. Jag kan ju prata med honom när jag vill, praktiskt taget. Samtidigt är det ju bra att jag inte behöver prata högt, så omgivningen ska få sig en funderare på om jag blivit galen. Jag pratar med dom både högt och telepatiskt. Dom pratar i alla fall telepatiskt med mig. Nu för tiden,(det lät) så brukar det räcka med 1 eller 2 bokstäver med bordet, sen fyller jag i resten och konstigt nog så blir det bekräftelser även där. Om jag efter att Liam eller någon annan av änglarna stampat fram första bokstaven säger ett ord, som inte är rätt, så brukar han hänga med bordsbenet i luften och ge lite mer tid, för vem vet, man kan ju ”komma på”vilket ord det ska vara, när han ”pratat” tillräckligt högt i örat på mig. Det är ju ett sätt att träna telepati, har jag fått veta. Liam har själv sagt det. Han har dessutom sagt till mig när jag undrat varför jag hör en del som dom pratar om,,,”det beror på ”stora öron”(ha,ha,ha, symboliskt alltså) och att vi står alldeles bredvid”! Han har den där snusförnuftiga förmågan att förklara saker på, som sedan han berättat det, får en att tänka,,,ja just ja, det är ju självklart! Som tex när jag berättade för honom om min rädsla för att dö. Han svarade tillbaka,,” tänk på en sak, ni pratar med så kallade döda nästan varje dag”,,,visstja,,,Liam svarade ju! Förnuftigt, eller hur!?