"I wont take the risk to miss my life!"

Att växa kan göra väldigt ont.
Det börjar i unga år, när vi drabbas av växtvärk,
eftersom kroppen töjer ut sig för att bli vuxen.
Denna växtvärk kan som vi vet vara väldigt smärtsam och sitta i länge.
 Den återkommer i intervaller för att slutligen försvinna helt, när vi vuxit klart.
Men det är inte den enda växtvärk som vi drabbas av under våra liv.
Det finns även en växtvärk när det gäller både personlig som andlig utveckling.
Många gånger har jag drabbats av liknande situationer i mitt liv,
som till sist fått mig att inse att jag måste ha missat nåt på vägen.
Jag tror själv att liknande situationer återkommer till oss, tills vi förstått meningen med dom.
 Det ska nötas in och ibland kan man till och med hamna
i situationer där det känns som man blivit totalt övergiven.
Allt rasar samman och man står där med hatten i handen.

Själv befinner jag mig i en sådan siuation nu, där det mesta har blivit omruskat.

 Del för del av mitt liv har rasat av mig och jag känner mig rätt blottad just nu.
Men ska jag ge upp och sätta mig i ett hörn och slicka mina sår?

 Nej det ligger inte i min natur att göra så, utan jag är som sagt väldigt envis av mig
och i det här fallet, så är det välkommet att vara envis.
 Jag har min övertygelse om att jag inte är ensam eller övergiven och det känns tryggt.
Jag har mina änglakontakter och även andevärlden, så varför skulle jag känna mig ensam?
Jag har gått igenom alltför mycket i mitt liv, för att ens bli förvånad kängre.
Ganska skönt egentligen, man sparar på energi lite mer då.

En vän till mig, skrev härom veckan till mig och fick mig att vakna upp,
när det gäller att vissa svårigheter handlar om vår egen utveckling.
Det blev som en väckarklocka för mig, och just nu vet jag att denne vän hade rätt.
Jag vill passa på att säga TACK för att du väckte upp mig!!!!
Allt är harmoniskt i livet just nu trots motgångarna som jag tampas med.
Men jag är inte rädd för att vara ensam eftersom jag insett att det är en omöjlighet!
Man måste helt enkelt prioritera sig själv mer än vad man gör,
eftersom det är jag själv som har ansvar för mitt liv och utveckling.
DET är vad jag håller på med nu och om några veckor bara,
så sätter jag fart med kanaliseringar och annat igen.

 Men jag har lite personliga saker att ta hand om innan det och det måste göras.

 Jag har fått en del visioner om mitt liv och några har redan visat sig slå in.
Vad finns det egentligen att frukta?
 Ingenting, för det heter ju, ” Be och du skall få”!
Många saker har jag bett om, så varför ska jag ge upp och se det passera förbi?
 Nej jag kommer inte ge upp, eftersom jag vet att jag inte behöver gå igenom någonting alls ensam, om jag inte väljer det förstås.
Det finns egentligen bara en sak att tillföra dessa små rader,,, Mitt liv håller så sakta på att börja!
Så jag avslutar med orden, ” Låt äventyret börja!”