Vem är jag?
 

Men snälla människa, kanske du tänker,,vet hon inte det själv!?:-)
Ja den frågan har jag ställt mig om och om igen, och varje gång har svaret blivit detsamma.
Jag är en kvinna på 40+, 167 cm i strumplästen och en vikt på ca 54 kg.
Jag är som person enormt envis, nyfiken på det mesta som inte kan förklaras på ett enkelt sätt, och är övertygad om att INGET är omöjligt, det är bara en fråga om inställning.
Jag har ett stort andligt intresse, såsom änglar, andevärlden mm, sen våningen "ovanför", hittar vi Ashtar och många många fler.
Jag läser periodvis mycket om både personlig och andlig utveckling, eftersom jag har nytta av det i mitt eget liv.
Jag hjälper mer än gärna mina medmänniskor med det jag kan, om dom ber mig.
Så kort och gott så är jag en hjälpande hand när så krävs och jag förmår,
en envis en som inte ger upp.
Så då har jag svarat på frågan, eller hur?
Men varje gång jag gett mig själv det svaret, så återkommer samma fråga ändå.
Vem är jag?
Tjatigt, eller hur? :-)

Om man ser sig själv symboliskt som en potatis, (ja nu inte en sån där som gärna fastar i soffan) utan rotfrukten potatis.
Sen tar du fram en potatisskalare och börjar skala av skalet, och efter en stund har du röjt undan "skalet" på potatisen och funnit den del av potatisen som du helst äter.
Den ger oss både näring och är fylld av vitaminer, så att våra kroppar ska kunna må bra.
 Denna del som befinner sig innanför skalet, är den del som vi föredrar att ta fram.
 Ibland kan skalet vara både hårt och smutsigt och det kan ta en längre tid att få bort det värsta skalet innan man är helt nöjd, och vill använda den finaste delen som döljer sig längst in.
Då kanske du undrar varför jag valt att diskutera ämnet potatis på en sida som handlar om andlighet i stort?:-)

Eftersom jag är en person som föredrar att få förklaringar på ett enkelt och bildligt sätt,
 så kom jag att tänka på just en potatis, som på ett symboliskt sätt föreställer en människa.
Vi vet ju redan att våra fysiska kroppar endast är ett verktyg för oss,
att kunna leva i denna fysiska dimension, och det spelar ingen roll hur hårt
eller osamarbetsvilligt vårt fysiska "skal" är, för när "skalaren" väl kommer fram,
 så kan det bara gå åt ett håll, vi blir "avskalade".
 Vem är då denna sk "skalare", kanske du undrar?
Som jag själv ser det, så är det både andra människor som vi möter och som får oss att tänka efter i olika situationer, men även vårt eget inre.
Alla gånger vi reagerar på det ena eller det andra viset, som gör att vi berörs på något vis, så kan vi vara säkra på att "skalaren" varit framme.
Likaså är det ju när t ex Ashtar själv uppmuntrar oss att ta hans budskap till våra hjärtan eller när han uppmuntrar oss att hjälpa andra med våra egna erfarenheter.
Han tillhör också kategorin "skalare", och jag skriver detta med gott samvete, eftersom jag vet att även HAN har humor. :-)
Då kan man ju kanske fundera över varför vi ska behöva bli "avskalade"?
Svaret på den frågan är ju helt enkelt, att vi ska ta fram vårt inre, dvs vår själ och låta den tala om för oss hur vi ska agera i olika situationer och även hjälpa oss i våra liv.
 För precis som potatisen har ett syfte, vare sig det handlar om att bli potatismos eller potatisgratäng, så har även VI våra syften här på jorden, och ju mindre "skal" vi bär omkring på, desto enklare blir våra liv.

Men hur ska man veta vilket som är ens syfte i detta liv?
 Ja det är ju den svåra frågan, eftersom vi inte alltid vet detta i vårt dagsmedvetna.
Men en sak vet jag och det är att i vårt inre, dvs vår själ, så finns denna information bevarad. Men då kan man ju fråga sig hur man kommer åt denna undanstoppade information?
Svaret är ganska enkelt, vi behöver hjälp med att bli "avskalade" från våra egon och vårat fysiska tänkande, och den hjälpen kan vi behöva få utifrån till en början i alla fall, vare sig det handlar om våra medmänniskor eller dom som befinner sig i andra dimensioner, som t ex änglar mfl.
För vem har sett en potatis skala sig själv?
Inte jag i alla fall.:-)
Men när vi väl fått hjälp med att bli av med det yttersta skalet,
då finner vi möjligheten att själva hitta svaren i vårt inre,
eftersom  det är vårt inre eller vår själ, som är den rätta vägvisaren i våra liv,
 precis som potatisen som finns under skalet är den bästa delen för att användas till att äta.
Så när vi sätter igång med att lyssna på vår själ, då har vi även möjlighet att finna vårt syfte.

Så slutligen så skulle jag vilja ställa mig själv en fråga... Vem är jag?:-)
Jag är helt enkelt en levande varelse i en fysisk kropp, som har en själ boendes inom mig som brinner för att hjälpa andra själar att hitta sitt inre, som är envis och känner stor kärlek till mina medmänniskor.
Jag är också en själ som försöker att få ur mig den kravlösa kärleken som lever inuti mig och som ofta gör sig påmind på ett oerhört starkt vis, där jag ibland tror att jag ska bli rent tokig om jag inte får den ur min fysiska kropp, eftersom denna kärlek är så stark att jag inte riktigt än vet hur jag ska handskas med den.
Så kort och gott skulle jag vilja säga att mitt syfte i detta liv,
är att lära mig hantera den kravlösa kärleken och vidarebefordra den
till mina medmänniskor och även djur.
DET är vad jag är!:-)