William        
   
    © Helena Leo

William visade sig för mig första gången för drygt 6 år sen. Det var vid en tid som jag tecknade som mest. Jag höll på med en teckning, och var så koncentrerad vid den, att jag inte märkte av omgivningen särskillt mycket. Då helt plötsligt så uppenbarade sig en bild på en stor muskulös man, för mitt inre. Det var det som fick mig att komma tillbaks till verkligheten, så att säga. Han hade silvervitt långt hår, isblå ögon som utstrålade kärlek och sen var han nog ett par meter lång. :-) Sen började bokstäverna trilla in, tills jag slutligen kunna sätta ihop dom och fick då namnet William. Jag hade inte den blekaste aning om vem han var, eller om det enbart var min fantasi. Men tiden gick och jag kunde inte få honom ur skallen. Jag berättade detta för ett certifierat medium och bad honom om hjälp. Till svar så sa mediumet att jag absolut INTE skulle bry mig om vem denne William var.  Men som den nyfikna, envisa person jag är, så gav jag inte upp, utan tänkte väldigt ofta på bilden jag fått. Jag tom ritade en teckning av honom. Jag har fått veta efteråt, att William varit med och hjälpt mig rita teckningen på honom. Vid flera tillfällen kändes det som någon annan styrde pennan åt mig. Häftigt! Våren -05 fick jag så kontakt med denne William. Han hade då blivit min personlige guide!! Skam den som ger sig! Jag kommer berätta lite om vad som sades, när vi fått kontakt med varandra genom meditation, det blev inte någon flytande konversation, rätt fåordigt:

Ser William. Pirrar till i kroppen. Han säger ” jag har misstagit mig på  dig. När jag förklarat att jag längtat efter att få träffa honom svarar han , ” jag vet, jag har följt dig, du har hållit minnet levande”. Han håller i mina händer ”mer kunskap än väntat” ”du har mottagit mer än väntat” ” använda dig som språkrör” Jag fattar inte ett dugg av det här. ”förmedla budskap” säger han. Han har silvervitt hår, isblå ögon. Jag når honom till axlarna med huvet, han är insvept i ett tunnt ljusblått tyg. Känner värme, trygghetskänsla, blir lugn när jag tittar på honom. Det är precis som alla oroskänslor bara försvinner, det känns ”avskärmat”. Jag ber att han ger mig en övertygande känsla av att det här är på riktigt. Ser då skrivet ”du är medveten”, samtidigt får jag en känsla av att han ber mig kasta bort mina tvivel på alla meddelanden jag får, ” släpp taget”. Jag ifrågasätter varför jag känner så starka känslor när det gäller honom? ” vi är lika, samarbete börjar”. Jag frågar om han vill lämna nåt meddelande redan nu? ” fortsätt som du gör, sök så ska du finna, öppet hjärta talar sitt speciella språk, allt är oändligt, ge, ta emot, ge, blir som en kedja utan slut, alla är länkar på sitt sätt ,  jag är levande i allra högsta grad, du kommer få många bevis på att det är så, i sinom tid, återkommer om detta”.

Det var skönt att få bekräftelse på, att jag inte hade tänkt på honom förgäves.:-) På den vägen är det nu. Han finns dagligen med mig. Som allas personliga guider. En trygghetskänsla tycker jag!

Jag tror dom flesta kan känna sig totalt maktlösa ibland!? Att hur man än vänder sig, så har man ändan bak. Jag har den förmågan att allt för ofta ta mycket väldigt personligt. Som att det mesta hänger på mig! Man ger av sig själv utan att det blir någon positiv respons alls. Slutar man inte upp i tid, så försvinner man ju. William ville hjälpa mig lite extra, under den väldigt jobbiga perioden, när Zila hjälpte mig så otroligt mycket med sin healing. Han kom en natt, under den perioden, när jag hade svårt att sova. Han hade något han ville säga mig: